Holistisk själavård

mar 15, 2024
Torbjörn Freij

Här i denna blogg har jag de senaste veckorna diskuterat olika tecken på väckelse, hur man känner igen en väckelse, hur man kan missa en väckelse och hur väckelser ofta bryter fram som ett svar på samhällskriser. Förra veckan beskrev jag hur väckelser alltid uppstått när individer och samhällen befunnit sig vid någon slags bristningsgräns.

Det är lite som när blomsterknoppar brister. Det kan göra ont. Allt vänds upp-och-ner. Gamla värderingar och dåliga vanor känns som torra löv – men nytt liv tränger fram med goda frukter.

Att fiska och att rensa

I kristna väckelser brukar ”människofiskarna” uppmärksammas, alltså evangelisterna. Men alla som har en specifik tjänst har ofta svårt att förstå andra som har en annan tjänst. Herdar som gärna tar hand om medmänniskors välbefinnande kan tycka att profeter och evangelister är lite för pådrivande. Samtidigt kan ofta evangelisterna vara frustrerade över att alla i församlingen inte är ute på gator och torg och vittnar om Jesus.

Missförstå mig rätt, alla kristna kan i sin egen kontext vittna om sin tro, men det är inte detsamma som att alla är evangelister. Själv har jag bestämt mig för att inte känna dåligt samvete när evangelisterna driver på lite väl hårt. Då brukar jag markera och säga: ”Jag har rensat så mycket fisk under åren att jag inte tänker be om ursäkt för att jag inte är den främste i att fiska upp dem!”

Vi som har ett fokus på uppföljningen av väckelser får ibland intrycket av att kristna församlingar förväntar sig färdiga paket som kommer direkt upp hur havet med frysta fiskfiléer från Frionor. Men så går ju inte fiske till. Det är ju minst lika mycket jobb kvar när någon kommit till tro. För många nykristna är Jesus det självklara svaret på många frågor, men det uppstår också nya frågor: hur man förväntas bete sig, vad som är etiskt ok och inte för en kristen, vad som är avgörande trosfrågor och vad som bara är församlingskultur.

När många nu bryter upp från gängkriminalitet, psykisk ohälsa och drogberoende förstår nog det flesta att man inte kan förvänta sig några färdiga Frionor-paket. Det kan behövas mycket arbete även efter den underbara förändring som sker i upptäckten av Guds godhet och nåd. Man må ha blivit Guds älskade barn, men hur ska man nu leva i fortsättningen i denna knasiga värld? Vad gör man med sitt bagage? Vad gör man med sin skadade tillit och sina tilltrasslade relationer?

Mångas möte med Jesus är så radikalt att man först kan få intrycket av att allt är klart. Men så kommer den posttraumatiska stressen (PTSD) ifatt, normala livskriser inträffar och gamla hjulspår kan göra sig påminde när pressen är stor.

Många missbrukare har vittnat om detta. Insikten om maktlösheten (tolvstegsprogrammets första steg), upptäckten av Guds omsorg (steg 2) och den underbara erfarenheten av att få lägga hela sitt liv i Guds händer (steg 3) är så överväldigande att man inte kan föreställa sig att livet någonsin ska bli jobbigt igen. Men så kommer en normal livskris – exempelvis att en förälder dör  – och man upptäcker till sin förfäran att hjärnan börjar associera till hur man skulle kunna ”ta ett återfall” utan att såra Gud, sig själv eller andra.

Det är alltså ingen tvekan om att själavård behövs, egentligen för alla människor, men särskilt för dem som har ett traumatiskt förflutet. Jag hörde Sebastian Stakset kommentera detta i församlingen Heart. Han tilltalade dem som kommit fram för frälsning och betonade att Gud har en uppgift, en kallelse för dem. ”Men först ska du få vara i kuddrummet och ta hand om din PTSD!” sa Stakset.

Helhet genom Kristus

Den spirande väckelse vi ser bland gängkriminella, drogmissbrukare och psykiskt utsatta människor – men även väckelsen bland folk i nyandligheten – har ett intressant drag gemensamt: man vänder sig till själavårdsrörelser och ber om hjälp att ta hand om de nya.

En ekumenisk förböns- och själavårdsrörelse som har funnits i Sverige i drygt 50 år upplever detta mycket påtagligt i våra dagar. Jag syftar på Helhet genom Kristus (HgK). Frälsningsofficer Anki Karlsten har varit verksam i HgK under många år och hon byggde upp en omfattande rehabiliteringsverksamhet i Visby på Gotland. När hon och hennes make, Kjell, kom till Stockholm var de verksamma några år i den nya församlingsplanteringen Heart och där började Anki erbjuda förbönssamtal till många av de nykristna. Många av dessa hade en tung bakgrund i kriminalitet, droger och psykisk ohälsa.

Anki och Kjell Karlsten gick senare tillbaka till arbete inom Frälsningsarmén och i samarbete med LP-verksamheten startade de en församling under namnet Home. Den håller till i Sundbybergs centrum. Även i det arbetet når man gängkriminella och missbrukare i stor omfattning och man fortsätter använda HgK-modellen för förbön och själavård.

Heart har fortsatt att satsa på själavård genom att flera av deras ledare nu går en utbildning i förbönssamtal genom HgK. S:ta Clara kyrka började samverka med HgK redan för några år sedan och nätverket mellan dessa olika aktörer utvecklas hela tiden.

Det har också växt fram ett strategiskt samspel mellan HgK och Celebrate Recovery (CR) – det bibelbaserade tolvstegsprogrammet för alla som vill jobba med sina sår, ovanor och beroenden. När man i CR kommer till det femte steget – en slags bikt – är det många som vänder sig till HgK för att få göra detta i form av ett förbönssamtal. Även den vägen har nu HgK börjat växa på ett sätt som man aldrig sett tidigare.

Helhet genom Kristus hade sin första skola i förbönssamtal i Sverige 1972. Det var mitt i den karismatiska väckelsen och Jesusrörelsen och HGK blev en helekumenisk rörelse från första början. Men de som var pionjärer för drygt 50 år sedan är nu antingen gamla eller hemflyttade till Herren. Även om många unga vuxna tycker om att få möta vithåriga kristna i själavården är ju återväxten för en sådan verksamhet avgörande – inte minst om det nu ser ut att växa fram en väckelse bland människor med ovanligt stora behov av god själavård. Plötsligt har HgK nu börjat växa i en omfattning som man inte har sett under sina hittillsvarande 50 år.

Holistisk människosyn

En orsak till att HgK under de senaste åren plötsligt har funnit sig stå mitt i ett dynamiskt skeende av helande och upprättelse hör säkert samman med den holistiska inställningen till själavård.

När grundaren av HgK, amerikanskan Anne S White, började sitt arbete på 60/70-talet hade man ofta i karismatiken en förenklad människosyn där allt kunde fixas med några förböner. Det fanns en jargong för 50 år sedan om att några timmars förbön kan göra större nytta än två års samtalsterapi på S:t Lukasstiftelsen – en kristen rörelse för samspelet mellan själavården och psykoterapin. Det är en märklig sammanblandning av äpplen och päron som inte hjälper någon.

Men något sådant hör man knappast i HgK idag. Där finns ett antal läkare och psykoterapeuter som också arbetar med förbönssamtal. Den holistiska modellen tar den andliga kampen på allvar, men själens sår, kroppens skavanker och jobbiga relationer får också finnas med i helheten. Man eftersträvar att vara ”övernaturligt naturlig och naturligt övernaturlig”.

I den kristenhet som skakades om av den karismatiska väckelsen för 50 år sedan fanns det en uppgivenhet och brist på förväntan om radikal förändring av människors liv. Innan karismatiken med tiden mognade var det vanligt att man inte ville brottas med den gamla naturen, det som Bibeln kallar ”köttet” – alltså själviskheten. Den gamla naturen tillhörde historien och nu levde man frimodigt i sin nya identitet som Guds fria barn.

När normala mänskliga problem ändå kom ifatt dessa människor gick de besvikna bort – om de inte lyckades utveckla en förmåga att hålla masken i de fromma sammanhangen och där framstå som en segrande kristen – men man grät på insidan.

Redan – Ännu icke

Helhet genom Kristus står för den så kallade ”redan/ännu icke”-teologin. Det innebär att vi verkligen är Guds barn och har del i en ny identitet, men det hindrar inte att vi fortfarande har en resa att göra av helgelse och helande.

Redan Paulus talar om denna dubbelhet. När han skriver till ”de heliga i Efesos” är hans budskap att de borde leva mera heligt. Eftersom de har fått nytt liv genom Anden ska de nu också börja leva efter Anden. Men det är ingen automatik i detta. Paulus uppmuntrar sin samtid att arbeta på sin frälsning.

Så vi är REDAN Guds älskade barn – men vi är ÄNNU INTE fullkomnade.

Biskop Bo Giertz uttryckte detta lite mera drastiskt: ”Vi har begravt den gamla människan i dopet, men det aset har lärt sig att simma!” Så det blir en daglig omvändelse, en daglig överlåtelse till att bli mera av det som vi redan är i Guds ögon.

Helhet genom Kristus har årsmöte i den här helgen. Läs gärna mer på HgK:s hemsida.

Torbjörn Freij
www.eagleperspective.se

FAKTA OM HELHET GENOM KRISTUS

  • 262 medlemmar från alla kyrkor och samfund och från alla delar av landet
  • Betonar starkt att all själavård ska vara djupt förankrad i församlingen
  • Växer nu påtagligt genom det skeende som pågår bland gängkriminella och missbrukare.
  • Ingår i ett internationellt nätverk där det senaste tillskottet är Östafrika.
  • www.helhetgenomkristus.nu

VILL DU HA NYHETSBREV MED INFORMATION OM NYA BLOGGINLÄGG, WEBBINARIER mm
REGISTRERA DIG DÅ HÄR: http://eepurl.com/iK5rAo