Mognad = förmågan att hantera många kartor samtidigt – flera bollar i luften eller två samtidiga tankar i huvudet.
En karta är en avbildning av verkligheten för att hjälpa oss att orientera oss i just den verkligheten. Men kartor kan se väldigt olika ut. Det finns topografiska kartor över terrängen; det finns gatunätskartor; det finns kartor över bussnätet; det finns krogkartor och det finns kartor som visar inkomstskillnader i staden.
När man upptäcker en helt ny karta blir den spontana reaktionen att den nyupptäckta verkligheten också blir hela verkligheten. Om jag inte hade en aning om det enorma kulvertsystem som finns under Stockholms city så skulle jag naturligtvis bli väldigt fascinerad när jag upptäcker det. Just då kanske det är det enda perspektiv på Stockholm som jag tänker på. Det är mänskligt, men mognad innebär att man med tiden integrerar den nya kartan i en motsägelsefull helhetsbild, där många kartor kan ingå samtidigt.
Det var Vineyardrörelsens ledare, John Wimber, som lärde mig den här bilden av kartorna, och det var han som definierade mognad som ”förmågan att ha flera kartor samtidigt”.
Många debatter på nätet i vår tid är oerhört svart-vita. Det brukar bara finnas två alternativ, de goda (som skribenten ofta anser sig tillhöra) och de onda (”de andra”). Och de som då försöker säga ”både-och” blir ofta betraktade som hållningslösa, konflikträdda och naiva.
Och visst kan ett ständigt kompromissande vara ett uttryck för feghet. Ibland måste man ta väldigt klar ställning. Men många gånger är det också viktigt att välja paradoxerna, de inbyggda motstridigheterna, indifferensen. Det innebär att man kan se en och samma fråga från flera olika perspektiv. Dels för att två motstridigare perspektiv kan vara sanna, samtidigt, men också för att jag måste skaffa mig förmågan att sätta mig in i min motståndares tänkesätt. Annars kan vi aldrig nå varandra.
Det finns naturligtvis falska kartor i omlopp också. Och de används flitigt av extremisterna som menar att de bekräftar deras världsbild. De falska kartorna måste naturligtvis avslöjas, men ett problem i en polariserad debatt är att den ena sidan använder falska kartor för att bemöta den andra sidans falska kartor.
Det går aldrig att vara helt objektiv, men det är en väsensskillnad mellan falska kartor och motstridiga perspektiv. Jag kan exempelvis se Stockholm samtidigt via den topografiska kartan, tunnelbanenätets karta och den ekonomiska kartan. Alla tre kan vara sanna, men ger väldigt olika perspektiv på samma verklighet – Stockholm.
Det här blir min lilla filosofiska programförklaring för mitt bloggande. I fortsättningen ska jag vara mer konkret, men det här är mitt sätt att förklara den holistiska hållning som jag brukar inta till många frågor.
Torbjörn Freij
Flera kartor samtidigt
Mognad = förmågan att hantera många kartor samtidigt – flera bollar i luften eller två samtidiga tankar i huvudet.
En karta är en avbildning av verkligheten för att hjälpa oss att orientera oss i just den verkligheten. Men kartor kan se väldigt olika ut. Det finns topografiska kartor över terrängen; det finns gatunätskartor; det finns kartor över bussnätet; det finns krogkartor och det finns kartor som visar inkomstskillnader i staden.
När man upptäcker en helt ny karta blir den spontana reaktionen att den nyupptäckta verkligheten också blir hela verkligheten. Om jag inte hade en aning om det enorma kulvertsystem som finns under Stockholms city så skulle jag naturligtvis bli väldigt fascinerad när jag upptäcker det. Just då kanske det är det enda perspektiv på Stockholm som jag tänker på. Det är mänskligt, men mognad innebär att man med tiden integrerar den nya kartan i en motsägelsefull helhetsbild, där många kartor kan ingå samtidigt.
Det var Vineyardrörelsens ledare, John Wimber, som lärde mig den här bilden av kartorna, och det var han som definierade mognad som ”förmågan att ha flera kartor samtidigt”.
Många debatter på nätet i vår tid är oerhört svart-vita. Det brukar bara finnas två alternativ, de goda (som skribenten ofta anser sig tillhöra) och de onda (”de andra”). Och de som då försöker säga ”både-och” blir ofta betraktade som hållningslösa, konflikträdda och naiva.
Och visst kan ett ständigt kompromissande vara ett uttryck för feghet. Ibland måste man ta väldigt klar ställning. Men många gånger är det också viktigt att välja paradoxerna, de inbyggda motstridigheterna, indifferensen. Det innebär att man kan se en och samma fråga från flera olika perspektiv. Dels för att två motstridigare perspektiv kan vara sanna, samtidigt, men också för att jag måste skaffa mig förmågan att sätta mig in i min motståndares tänkesätt. Annars kan vi aldrig nå varandra.
Det finns naturligtvis falska kartor i omlopp också. Och de används flitigt av extremisterna som menar att de bekräftar deras världsbild. De falska kartorna måste naturligtvis avslöjas, men ett problem i en polariserad debatt är att den ena sidan använder falska kartor för att bemöta den andra sidans falska kartor.
Det går aldrig att vara helt objektiv, men det är en väsensskillnad mellan falska kartor och motstridiga perspektiv. Jag kan exempelvis se Stockholm samtidigt via den topografiska kartan, tunnelbanenätets karta och den ekonomiska kartan. Alla tre kan vara sanna, men ger väldigt olika perspektiv på samma verklighet – Stockholm.
Det här blir min lilla filosofiska programförklaring för mitt bloggande. I fortsättningen ska jag vara mer konkret, men det här är mitt sätt att förklara den holistiska hållning som jag brukar inta till många frågor.
Torbjörn Freij
Tags: